tisdag 6 december 2011

Sammanfattning.... von rosenskena

Jag har alltid tyckt att dom är fina på Nus i Umeå men denna gång när det gäller våran lilla dotter så måste jag tyvärr säga att det är tråkigt det bemötande vi har fått.
Läkaren vi har haft ska vara fin men det var han inte dom första gångerna vi mötte honom, jag har fått höra av andra hur bra han är och hur mjuk och duktig på att förklara men det är nåt vi inte sett förrän vi sa i från och visade att vi inte acepterar det bemötande han gett oss från början.
Undersköterskan måste jag tyvärr säga har inte tagit åt sig av kritiken utan var samma rakt igenom hela tiden.



När det gäller barn så är det så viktigt hur man bemöter dom oavsett ålder, att som vi fick höra av dom på ortopeden att små barn inte bryr sig om skenan utan det är vi föräldrar som bryr oss och tycker den är jobbig. Det vill jag säga är ren kvalificerat skit snack, tänk dig själv att bära nåt i tremånader som påverkar din förmåga att röra dig.
Hur skulle det kännas för dig? Sen att det skäver och tar överallt och bara det att om det blir varmt och kliar.
Våran dotter har verkligen varit påverkat av skenan och nu är det en vecka sen hon blev av med den och vad har hänt ?
Jo vi har fått en så underbar snäll dotter som busar och skrattar, hon skriker inte längre om kvällarna som hon gjorde tidigare utan kan ligga snällt och leka med sitt gym.




Visst att det finns mycket som har varit tungt med att hon hade skenan men det väger ju upp om man ser det att nu ska hon vara bra men det hade ju varit bättre med bra information från sjukvården och bättre bemötande.
Jag hoppas på att det ska bli en bättre information till föräldrar och sen att det ska finnas en förståelse mot föräldrars reaktion.
Visst det är inget livshotande med höftledsluxation men när man står där med ett barn i skena och det som i mitt fall var åtta dar sen hon föddes så kan jag lova dig att man gråter och känner sig snuvad på att inte få ha en gosig bebis mot sin kropp och känna lukten av bebisen.
Jag tror nånstans att det glöms bort att man har i många fall en nyförlöst kvinna bredvid sig med tusen hormoner som far i kroppen och att allt kan bara bli tungt då.
Jag är jätte glad att dom märke Emelies höftledsluxation så tidigt så ni får inte tro annat.
Jag är även glad över att vi har den sjukvård vi har men bemötandet får man ifrågasätta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar