torsdag 18 februari 2010

Pappa


I kväll så satt jag i soffan då det slog mig att det har gått 25 år sen du dog.
25 år som du inte varit i mitt liv det kanske låter knäppt men saknaden känns ändå minnen lika levande som om det vore i går.
När jag började minnas så gick jag och tittade i några album jag har och i det skåpet låg ett kort på dig, sista kortet som blev taget.
Kortet är taget dan innan julafton 1984 jag minns den kvällen jag satt på soffan och tittade på dig, men det är inte mitt sista minne som jag vårdar av dig utan det är hur du kvällen innan du dog kom upp och satt och pratade med mig på sängkanten.
Minnen som jag har med dig är många dom bra det är dom jag vill minnas, dom gånger jag såg dig sjuk eller när du just dött det är dom jag försöker glömma för dom vill jag inte ha kvar.

Tänkt om du fått se mina barn och hur underbara dom är, fått vara en del av mitt liv och stötta mig när det varit tungt.
Tänkt om du fått se dina barnbarnsbarn som nu finns, ja tänkt om det är nåt som man bär med sig men nu blev det som det blev men du ska veta att jag alltid tänker på dig och minnet av dig kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta.

Saknar dig än pappa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar