Tankar runt vården

Jag älskar mitt jobb men nåt har hänt inom vården, tiden vi har läggs inte på vårdtagaren på samma vis som förut.
Vi ska sitta en massa tid vid datorn och dokumentera och vi ska även lägga vårt schema.
Där jag jobbar har vi påverkningsbart schema och visst det är väl bra att man kan styra sin arbetstid men inte på bekostnad av vårdtagaren eller vår energi.
Jag har kommit dit där jag funderar var den äldre vård är som jag började inom, det är en negativ anda som drar inom äldre vården. Det spelar ingen roll om du är på ett boende eller hemtjänsten, det som sker är negativt.
Vi ska springa fortare och hinna mer en massa och har vi inte gjort det så får man då verkligen höra varför man inte gjort det.
Värdet på människan gammal eller ung har förändrats det handlar inte om ett psykiskt värde utan fysiskt dvs det är pengarna som styr allt.
Värdet av folk som trivs på jobbet och vill göra ett bra jobb upplever jag inte heller finns.

Jag satt och pratade med en kvinna om vården då och nu, hon berättade med värme om sina arbetsuppgifter hon hade då och den glädje som fanns i det hon gjorde. Sen kom vi in på nu och då var det inte samma värme i orden och man hörde saknaden av vissa saker.
Jag förstår vad hon pratade om i och med att jag har hunnit vara med när det inte var klockan som styrde utan man kunde vara en medmänniska samtidigt som man gjorde sitt jobb. Hur många gånger känner man inte när man sitter och tröstar en vårdtagare att man skulle vilja klona sig så man kan stanna den där extra stunden så dom får känna sig helt lugna när man lämnar dom. När man gör det så blir det ju tyvärr på bekostnad av någon annans tid, tid som dom betalar för att jag ska vara där.

Jag kan bara skriva ur min egen synvinkel hur jag upplever det förändrats för mig som undersköterska i äldre vården men detta gäller ju även sjuksköterskorna som jobbar inom äldre vården. Jag ser ju hur våra sköterskor stressar för att hinna med allt saker och det är inte ovanligt att dom går kort så dom ska vara på flera ställen och täcka upp för sina kollegor som är borta den dagen av nån anledning.

Hur det ser ut inom landsting har jag ingen aning men tittar man bara lite lätt så ser man ju att dom med har en tung arbetsbörda detta innefattar alla arbetskategorier.

Förändring

När livet säger att nu måste man förändra saker och ting för att orka med livet så är det inte alltid så lätt att ta steget.
Nu har jag landat i alla beslut som jag ska ta så nu ska förändringen börja. Det känns bra att kunna sätta ner foten och göra förändringar där jag står nu men samtidigt kunna påbörja ändringen för framtiden. Nu börjar vi den nya vägen och gör ett bra avslut på den gamla vägen

Att våga hoppa

Livet är som att hoppa bungyjump det gäller att våga göra det.
Det är inte lätt att göra det men när man har gjort det så är man så stolt över sig själv.
Man är stolt att man vågade göra det och få vara med om en otrolig känsla, som jag antar att man får efter ett sånt hopp.
Jag håller på att göra ett bungyjump i livet och nu är det att våga lämna den trygga plattformen man står.